DeVuego BD

När dessutom spelet i övrigt är ganska identitetslöst i både design och grafik blir inte upplevelsen fullt så njutbar som potentialen skvallrar om. Det grafiska hänger liksom inte ihop i en helhet och musiken är repetiv och meningslös. Hela paketet känns hopplockat i sista minuten, som när man slår in en present i använt presentpapper. Det är synd det, för jag gillar verkligen retrokänslan i spel som Alien Spidy. Men det räcker inte med nostalgi, det måste vara roligt att spela också. Och det är Alien Spidy - ibland. Allt för ofta bråkar du dock med kontrollen och därmed också själva essensen i vad spelet vill vara.

Detta är extra tråkigt med tanke på alla de fantastiska jättemonster som fått bita i ovigd jord i dussintals tidigare Castlevania-spel, men det vore ovärdigt att runda av en text om ett spel som faktiskt blandar tradition och nytänkande med gott resultat, via ett klagomål. För om sanningen ska fram ser jag hellre fler vågade försök än bekväma, traditionsbundna Castlevania också i framtiden.

Reality Fighters var en rolig idé som nog skulle ha stannat på det stadiet. Eller helt enkelt blivit bättre utförd. För nu stoltserar det med inget annat än att vara Vitas hittills sämsta spel.